“Den värsta matchen i riddarnas historia. Aldrig tidigare har de stolta lansiärerna mött ett sådant förfärligt nederlag och det svider som salt i deras rumpor!
Det var de två inledande blitzarna från de blonda morbiditeternas sida som fällde avgörandet. Kvinnorna var överallt. Inte äns den tappraste riddare kunde bryta sig ur detta skruvstäd av kvinnliga former. Blondinerna sprang lätt förbi riddarnas brustna slaglinje och där ifrån var det inte svårt för dom att övermanna de ensamma fickor av motstånd som fanns bakom. Efter att de kliniskt och brutalt rensat bort riddarnas mjuka underliv var det bara att promenera in i mål.
Riddarna var i chock. Vad var det som nyss hade hänt? De kunde inte förstå det att de, i sina glänsande rustningar och bjärta kläder hade blivit så tillintetgjorda av en samlig halvnakna kvinnor. De sansade sig tillsist och ställde åter igen upp på slaglinje med nyvunnet mod och hopp om att nu som en gigantisk bepansrad knytnäve slå rätt in i solar-plexus på kvinnfolket som straff för den nyligen begångna oförrätten. Men ödet och homokrafterna ville annat. Ty än en gång så trippade flickebarnen så lätt och vigoröst för bi denna bepansrade knytnäve och åter igen lyckades placera en hård spark i skrevet bakifrån. Riddarna föll som käglor. De som ännu stod upp försvarade sig tappert men förgäves då det ständigt kom fler och fler blonda stycken och sällade sig till den orgie av skrevsparkande och könsvridande som åter igen uppstod på planen. Målet kom igen stracks efter. Riddarna var i storm. Inte bara deras ära som gay-kämpar utan också deras hela framtid som lag stod på spel. De var skakade. De hade ont. Det är inte svårt att förstå. Amazonerna hade lyckats 2 gånger i rad med vad som var bedömt omöjligt och dessutom slagit så hårt att skadan var svår att reparera. Här krävdes handlig snabbt för om segern skulle vända! Dessvärre så var riddarna så tagna av sina övermän (kvinnor) och känslan att ingenstans vara säker fanns där under hela matchen. Amazonerna svärmade runt dom som flugor runt ett kadaver i hettan och ingen nåd gavs till intet skrev. Där slutar vår saga. Ska de tappra, visa och snälla riddarna kunna vända detta nederlag till en fördel? Eller är de dömda att gå under å självdestruktivitetens och självupptagenhetens vägnar? Fortsättning följer...
”