“Ojojoj. Sicken match.

I första halvlek börjar båtarna med båll och går ut hårt med en foul-RIP i första rundan. Efter aggressivt försvarsspel får öppnas en lucka till bollen och hjältarna lyckas sno den. Sedan dansar de runt så gott de kan hela första halvlek och lyckas trycka in bollen i T7. Dock får de elaka båtarna tag i en och annan hjälte så Mille har bara 9 man att ställa upp andra halvlek.

Där börjar alverna med en 2 turn TD men skam den båt som ger sig! Bosses gäng svarar med ett lika snabbt mål. När hjältarna tänkt sig göra om sin snabbis går de rakt in i Fleshgolemväggen och några tappra själar får fuldodga sig genom försvarslinjen. Med en halvdan cage lyckas hjältarna hålla i bollen en runda för att sedan låta veteranerna Wim och Sven stiga fram och visa hur man drar en pass över halva plan och plockar ner den i endzone.

Tur 6 och 2 mål upp. Fansen ropar redan grattis i kanalen. Men inte Bosse. Han biter ihop och sätter en mycket vacker 1-turner och svetten börjar återigen rinna ner mot alvcoachens love-handles. Professorerna bestämmer sig för att inte försöka göra mål utan bara hålla bollen i två turer. Första turen lyckas det fint och de odöda får kämpa för att ens lyckas ställa sig i position för att nå mål i sista turen. Alverna cagar ner mot sidlinjen och det känns ganska tryggt att trycka på end turn. H-båt ser öppningen som inte finns. Han 3+ 3+ 2+ 2+ 5+ sänker bollhållaren och då bryter jublet ut i publikhavet. IF vill inte vara sämre och dodgar in med en 4+ och snor åt sig bollen med en 4+. Bara den enkla 5+ passen kvar, RR finns ju. Här visar dock SL:s snabbaste wight att nerver påverkar även en odöd. Bollen når inte fram och Milles hjältar kan hämta bucklan för första gången.

Äntligen! som Gert Fylking hade sagt.

Tack Bosse för en spännande och lagtrimmande insats. Revansch i nästa säsongsfinal?”