“Matchen kom igång försent, långt efter schemat. Det kanske inte hade varit så mycket att orda om i vanliga fall men La´Ondas supporter skara, mer precist en av Enricos kusiner tog sig precis när Stålbergs skulle sparka igång matchen ut på planen och fällde Karl Stålberg med ett osportsligt slag mot knäna. Lyckligtvis kunde han spela vidare och behövde aldrig lämna planen.

Därefter gick det litet trögt, La´Onda visste inte riktigt hur de skulle tackla Stålbergs stil med att täppa igen hela frontlinjen och dessutom inte låta sig vältas. Efter mycket om och men så gjorde man ett tappert försök att bryta igenom på nedre flanken, men de snabba och rörliga Stålbergs var tätt inpå hela tiden och försöket misslyckades.

Istället fick Amadeus Stålberg bollen och kunde tämligen riskfritt rusa över planen väl skydda från motspelarna som praktiskt taget inte annat kunde göra än se honom försvinna i fjärran bakom några stadiga dvärgar.

1 - 0 till Stålbergs avslutade första halvlek.

I andra halvlek var det meningen att Stålbergs skulle visa hur spelet skall spelas, när man nu hade kontrat och låg i ledningen. Men uppvisingen var inte så lysande, man var lite ur fattningen. Falkfjäder Grönberg fick sig en rejäl smäll och har som La´Ondas talesman redan sagt lagt sporten på hyllan...

Stålbergs imponerade inte med sitt spel. Man tappade bollen, på marken och inte till någon i familjen La´Onda, och där låg den, eller studsade omkring under senare halvan av andra halvlek till ingens glädje. Faktum är att hade inte La´Onda varit i så usel form så hade de kanske med gemensamma krafter kunnat välta åtminstone en Stålbergare som blockerade deras väg till bollen och då hade de lätt kunnat kontra och kvittera!

Så här i efterhand kan man säga att de inte kämpade så väl, de var litet livlösa så att säga och kunde inte riktigt leva upp till tränarens idéer om hur matchen skulle spelas. Om Razorback dyker upp med tupé i nästa match vet ni vad det beror på...”