“Det började så bra för Sylvanian Hunters när dom blitzade oss på våran drive. Men bollen kom för långt bak för att dom skulle kunna ställa till något större problem. Våran drive blev lite små haltande och tappade fart i och med blitzen men vi tog igen genom att skicka en spelare ut till publiken och slå upp ett hål på höger flanken. Deras Ogre Nyarlathoteph kom sättandes i full karriär efter våran bollhållare men han stöp till marken just innan han nådde fram. Sen var våran touchdown inte långt borta.

Sedan var det våran tur att blitza dem, och vi fick ett helt annat utgångsläge pga Piercing Colds träffsäkra fot. Vi skickade in folk efter bollen och med vårat otroliga övertag i antalet spelare kunde vi binda upp alla motståndare. Efter det så var det mer en formalitet om vem som skulle få äran och berömmelsen för nästa touchdown.

Men dra på trissor, vi lyckades än en gång med att blitza motståndarna. Denna gången var det bra mycket mindre tid kvar av halvleken. Att ta hand om bollen var inget problem, men i förvirringen hade vi inte någon säker målgörare innom räckhåll. Men så stod Howling Wind längst fram av våra spelare och ville ha bollen. Trots att han är lite klumpig på grund av en tidigare skada så var han faktiskt vårat enda alternativ. Bollen lämnades over till Howling Wind som sprang som vinden och nästan snubblade in i endzone för att göra touchdown.

I 8:e turnen så ansåg Sylvanian Hunters coach att det var meningslöst att fortsätta spelet. 0-3 underläge och 6 spelare på planen mot 11, och vi kunde inte annat än hålla med.”