“Jo, det är sant, det här var inte någon enastående match. Familjen Rimo kunde inte ställa upp med fullt lag i start och sedan blev det förstås bara värre. Inte för att Stadigs var särskilt brutala och inte för att Gråmosse tidigt satte matchens första CS utan för att småttingarna flög åt höger och vänster, oftast ut i KO, men både BH och SI fanns förstås med i spektrat.

Stadigs är inte kända för att vara några sprinters precis och utan en enda re-roll i hela matchen så tog man det varligt. Men visst, det taktiska sinnet var skräpt hos Stadigs och med hela två blitz! överraskade man Rimos ganska rejält.

Och, högmod går inte alltid före fall och till och med Hedvig Stadig fick glädjen att plocka upp bollen och springa mot målzonen. Matchens enda riktiga höjdpunkt kom annars i slute av första halvlek.

Det är Rimos sjunde runda, Johnno Rimo har sprungit sig fri på Stadigs planhalva. Stadigs jagar boll djupt inne på Rimos, när Karra Rimo bryter sig fri och plockar bollen direkt utanför egen målzon, skickar ett riktigt rökarpass tvärs över planen inte långt från Karra, dock för långt för att han skall ha en chans i världen att nå Stadigs målzon!

Stadigs omgrupperar och förbereder ett djärvt motdrag för att hinna hämta både boll och nå målzon i sin sista runda. Wilhelmina Stadig backar ytterligare, plockar upp bollen och vänder framåt igen, levererar ett säkert pass till Friedriche som lugnt fångar, rusar vidare och överlämnar bollen till Kathrine som placerat sig i bästa läge för att nå målzonen precis innan halvleken tar slut! Detta utan re-roll!

Oh, man blir rörd till tårar, även om många av Rimos tårar naturligen måste ha haft andra orsaker!”