37 coaches online • Server time: 00:14
Block
Dodge
Leap
Strip Ball
Tackle
Den här alvtjejen kommer från byn Legaby i Ransard (i fantasyvärlden Ereb Altor) där coach Anganatyr hittade henne. Det är en blandad by där det bor både människor, dvärgar, halvlängdsmän och andra varelser. Teginia blev tidigare i livet kidnappad av orcher tillhörande orchklanen Röda månen från Kardbergen där hon hölls som slav. Två äventyrare vid namn Legos och Gabbe räddade henne och tog skogsalven till byn Legaby och nu spelar hon för Blekinge Bulls.
Teginia spelade i LÖBBL IX och LÖBBL X.
Teginia
Här är alla ligor och turneringar som Teginia har spelat i:
Legaby Open I
Edekling Bowl II
FUMBBL CUP XVI
Katakomb Masters IX
Secret League
Road to the NAF Championship 2018
Crown Of Sand IX: Qualifier VII
BAR Brawl X - Hi
Old World Rookie Rumble #30
Europen Online 2018
Svenska LÖBBL IX
FUMBBL CUP XVII
Svenska LÖBBL X
Svenska ligan: Vinterkuppen X
Här är ett kväde om det vackra väsen som bär namnet Teginia, skaldat av Esethiel (Blekinge Bullz lagskald):
-"I trädtoppsbyn med brädspel
de glada lekte,
armod på guld
fanns ingalunda,
tills krigsdansarmöar
tvenne kommo,
mycket mäktiga
mör, från alvvärlden.
Teginia den ena hette,
var till Gondirin hon kom,
en väl siande vala.
Hon signade spikbollar,
hon blitzade var hon kunde,
skapade föda åt korparna.
Alltid var hon älskad
av alla alver.
För den bländvita mön,
denna strålande sköra gestalt
bär lustens makt,
som varit mången till sorg.
Och av denna harm
hätskhet föddes
mellan verkliga vänner.
Solen jag ser
den sanna dagstjärnan,
Teginia är detta väsens namn.
Mäktig hon mig syntes
på många sätt, henne
emot vad jag förr funnit.
Och så hon strålade,
att min sans jag tyckte försvinna.
Köttets lustar
lockar ofta alver,
mången för mycken den har.
Söta synder
till svår bot varda,
ve kommer alltid efter vällust.
Ty Blekinge Bullz ängel
har lustans makt!"
Dikten om Frylen och Teginia (en hyllningsdikt till vår ligaledare).
-"Där grönskar gräs och lövad gren
och odörtsflockar fagra står.
I gläntan ses ett stilla sken
av nattens stjärnor skimrande.
Teginia sin dans där trår
till toner av en flöjt, med sken
av stjärnors lyster i sitt hår
och i sin klädnad glimrande.
Från resarnas berg bär Frylens spår,
han vandrar sökande under blad.
Längs alvers flod han ensam går,
sin färd i skogen döljande.
Förundrad, mellan odörtsblad,
en glimt av hennes dräkt han får
som pryds av gyllene blommors rad
och hår likt skugga följande.
Förtrollning läker trötta ben,
vars öde är att evigt gå.
Nu raskt han jagar månens sken,
som undflyr honom gnistrande.
I Gondirins vävda skogar så
hon dansar bort på lätta ben,
och ensam än han måste gå
i skogens stillhet lystrande.
Han hör ibland ett flyktigt sus,
ett steg så lätt som lindens blad,
och under marken toners rus
ur gömda djupen ekande.
Nu vissnad ligger odörtsrad,
och ett och ett med stilla sus,
med viskning faller bokars blad
i vinterskogar tvekande.
Han söker henne som i trans
där år av löv strötts tjockt och tätt,
i månens sken och stjärnors glans
i frusna skyar flimrande.
Av månljus blänker manteln lätt,
på fjärran höjd hon trår sin dans
och strödd för hennes fötter tätt
en silverdimma skimrande.
När vintern gått hon dyker opp,
och med hennes sång släpps våren fri,
som lärkans drill och regnets dropp
och vårflodsvatten strömmande.
Han ser att där hon drar förbi
slår alvblom ut; med nyläkt kropp
han vill med henne dansa fri
i gräset, allting glömmande.
Han jagar, men hon flyr hans famn.
Teginia! Teginia!
Han ropar hennes alvenamn;
då hejdar hon sig lystrande
ett ögonblick, och trollkraft säll
är i hans röst: i Frylens famn
sitt öde går Teginia
till slut till mötes, gnistrande.
I hennes ögon Frylen kan,
i skuggan under hennes hår,
se stjärnorna på himlens spann
som skälver klart och skimrande.
Teginia, ej rörd av år,
så alviskt vis och alviskt grann,
slår om honom sitt skuggohår
och vita armar glimrande.
Den väg som ödet valt blev lång,
över stenigt kalla bergen grå,
i resesalars dunkla prång
och nattskogs skugga morgonlös.
Fast världar skilt åt de två
till sist de möttes en gång;
inuti sagan fick de samman gå
med sång i skogen sorgelös."