http://sv.wikipedia.org/wiki/Myror

Myrornas boplatser
Ett annat slags bon är de, som är utarbetade ur trä eller bark, varvid framför allt av röta angripna trädstubbar föredras och en del av boet är förlagd i jorden därunder. Vissa myror kan också ur ganska fast utarbeta sina i många sammanhängande våningar fördelade kamrar. Så är t. ex. fallet med släktet Camponotus, särskilt dess undersläkte Colobopsis, där de storhuvade arbetarna spela rollen av portvakter, genom att de med sina väldiga, av hårt pansar skyddade huvuden spärrar ingångarna till bona.

Vare sig bona är grävda i ren jord eller också i någon stubbe, kan de vara försedda med en överbyggnad av hopsläpade torra växtdelar, ibland ganska lite men ofta hopat till en väldig stack av mer än l meters höjd och många meter i omkrets. Stackar byggs i Sverige av arter av släktet Formica. Såväl tuvor som stackar är till för värmereglering för avkommans skull. För den högsta temperaturen utsättas pupporna. Av en helt annan typ är de s. k. kartongbon, vilkas byggnadsmassa utgörs av söndertuggat trä och andra växtdelar, hopklibbade med någon körtelutsöndring. Sådana bon byggs i vårt land i ihåliga träd av Lasius fuliginosus, på vars nybyggda cellväggar ett sammetslikt ludd bildas av en svamp, Cladotrichum myrmecophilum.