Gustav V hade varit kronprins i hela 35 år när han efterträdde sin far Oscar II 1907. Även innan han blev kung hade Gustav spelat en politisk roll, bland annat under unionsupplösningen. Som kung engagerade han sig i försvaret. När han kritiserade den liberale statsministern Karl Staaff offentligt 1914 för att inte satsa tillräckligt på flottan utbröt den så kallade borggårdskrisen. Vilket ledde till att Karl Staaff avgick och att Gustav V tillsatte en konservativ regering. Kungens inblandning blev hårt kritiserat och röster höjdes för att införa republik. Men första världskrigets utbrott några månader senare gav honom rätt i sakfrågan. När liberaler och socialdemokrater segrade i riksdagsvalet 1917 tvingades dock Gustav V att acceptera principen om parlamentarisk demokrati. De följande åren lade han sig heller inte i politiken. Men sommaren 1941 utövade han dock påtryckningar för att regeringen skulle tillåta tyska trupper att transporteras genom Sverige. Regeringen uppfattade detta som att kungen hotade med att abdikera och tillät därför trupptransporten.

Gustav V dog 1950 som en folkkär kung. Men strax efter bröt Haijbyaffären ut. Det visade sig att kungen hade haft en homosexuell relation med Kurt Haijby, som sedan fick sammanlagt 250 000 kronor i dåtidens penningvärde för att hålla tyst. Affären fick återigen många att förespråka republik. Monarkin överlevde dock krisen.

Gustav V efterträddes av sin son Gustav VI Adolf.