I sjutton års tid tillhörde Kenta Ohlsson Hammarbys A-trupp. Dessförinnan hade han spelat knattefotboll i Hammarby i närmare tio år.
- Jag hade aldrig någon annan klubbadress än Hammarby, säger Kenta.
Att han en gång hamnade i Hammarby har klubben sin gamla centerhalv Olle Nyström att tacka. Familjen Ohlsson bodde granne med Nyströms i Bargarmossen, och Olle såg tidigt bröderna Billys och Kentas talang.
- Innan hade jag ju bara lirat hemma på gården, men Olle satte mig i ett av Hammarbys sjumannalag, berättar Kenta.
Som sjuttonåring, våren 1966, debuterade Kenta Ohlsson i Hammarbys lag. Då spelade storstjärnor som Lennart "Nacka" Skoglund och Tom Turesson i klubben.
- "Nacka" och Tom var de två som gav mig mest glädje under mina första år i karriären. "Nacka" var dubbelt så gammal som jag. Han var 34 och jag sjutton. I pressen kallades vi för "Gubben och Grabben".

Säkert såg "Nacka" på Kenta som sin efterträdare. Kenta hade både den fantastiska tekniken och det fina spelsinnet som "Nacka" var utrustad med. För medans "Gubbens" karriär var på väg utför var "Grabbens" karriär på väg i motsatt riktning. Spikrakt uppåt.

Kenta var ordinarie redan när 1966 års säsong startade. Men efter några omgångar med dåliga resultat hamnade Kenta på bänken. Mot slutet av säsongen återtog han sin plats i startelvan och gjorde fem mål. Bajen vann tvåan och ställdes i det allsvenska kvalet mot Holmsund, Saab och Gunnarstorp. Både den första och den sista kvalmatchen, mot Gunnarstorp och Holmsund, slutade 1-1. Men i den andra matchen utklassade Bajen Linköpingslaget Saab med 5-0. Kenta Ohlsson var i strålande form och gjorde två mål. Det första målet (1-0) gjorde Kenta efter att ha nitat in ett inlägg från Bernt Lif. Det andra målet (4-0) dundrade han in på volley från en målvaktsretur. Hammarby vann kvalgruppen och var klart för Allsvenskan.
18-årige Kenta spelade samtliga matcher utan tre under sitt allsvenska debutår. Det blev två allsvenska mål, ett mot Malmö och ett mot Djurgården. Totalt sett var Kentas första säsong i Sveriges högsta serie ett läroår. Hammarby slutade näst sist och åkte ur Allsvenskan.
I två säsonger blev man kvar i tvåan. Kenta hade fått en allt mer framträdande roll. 1968 gjorde han tio mål (plus fyra i cupen) och 1969 blev det tolv mål (plus ett i cupen). I kvalet till Allsvenskan blev Kenta stor hjälte genom att göra mål mot både Sandåkerns SK (2-1) och Helsingborgs IF (2-0). Kenta spelade under åren i ettan som anfallare, men flyttades till 1970 års allsvenska ner på mittfältet.

Länge såg det ut att bara bli ett år i Allsvenskan även den här gången. Efter elva omgångar hade Bajen bara vunnit två matcher och låg sist. Men plötsligt började Hammarby att spela fantastisk fotboll och radade upp segrar. När serien var färdigspelad hade Hammarby klättrat till en sensationell femte plats. För Kenta blev det en bra säsong, men bara ett mål.
- Jag var framförallt en framspelare, förklarar Kenta den skrala målskörden.
Under flera år skulle Hammarby vara ett lag i Allsvenskans nedre regioner, utan att för den delen trilla ner. Kenta var lagets stora stjärna och allt fler krävde att han skulle få chansen i landslaget.
- Jag borde ha varit med. Det tyckte journalisterna också som ofta försökte påverka laguttagningarna.
Men Sveriges förbundskapten Georg "Åby" Ericsson tyckte inte att Kenta passade in i det svenska spelsystemet.
- Han tog mest ut spelare från de bästa lagen, på den tiden var det framförallt spelare från Malmö FF och Åtvidaberg, berättar Kenta.
1976 gjorde Kenta en kanonsäsong som slutade i tretton mål och ungefär lika många framspelningar. Den bästa matchen gjorde han hemma mot serietrean Öster den 9 juni. Bajen vann med 6-0. Kenta gjorde tre mål och spelade fram till två. Ändå vägrade "Åby" att testa Kenta i landslaget. Den briljante teknikern och framspelaren fortsatte dock att dominera. Tillsammans med brorsan Billy var han navet i Hammarbys anfallsspel.