Svenne Berka bäst på plan" sjöng Alice Babs. Sven Bergqvist var ett idrottens fenomen. I tre sporter var han landslagsman. I fotboll och bandy (b-landslaget) vaktade han målet, i hockey var han spelskicklig back.
"Svenne Berka" växte upp på Södermannagatan 74, som yngsta barnet i en skara av tio. I grannporten bodde bröderna Andersson (Åke "Plutten" och Stig "Stickan) och Folke Adamsson. Sina första steg tog han, givetvis, i en halvtidspaus på Kanalplan.
I Hammarbys undraårsbok berättas att Sven under en tid var bollkalle på Hammarbys matcher. Målvakt på den tiden var Victor "Kucku" Olsson.
- Det var ju fint att vara bollkalle då. Så fort bollen gick utanför sprang jag iväg, fort som tusan, och hämtade den. "Varsågod farbror Kucku" sa jag artigt, berättade "Svenne" i boken.

17 år gammal, 1932, gjorde Sven Bergqvist A-lagsdebut i Hammarby. Han gjorde det så bra att han fick stå 15 av 18 matcher. Övriga tre matcher stod den nio år äldre Ivar "Saxen" Eriksson. Säsongen 1933/34 vaktade "Svenne Berka" Bajens mål vid samtiliga 18 matcher i division II östra. Hammarby slutade trea efter IK Sleipner och Djurgården. Svens största minne från 1934 är dock från en träningsmatch. Hammarbymålvakten fick förtroendet i Stockholms stadslags match mot Real Madrid. Efter matchen sprang Reals målvakt, legenden Ricardo Zamora, över hela planen för att gratulera Sven Bergqvist till dennes fina insats. Ett drygt år senare, den 12 juni, debuterade en då relativt okänd Sven Bergqvist i fotbollslandslaget. Att en 20-åring från en division II-klubb var landslagsuttagen var givetvis en stor överraskning. Finland stod för motståndet och Bergqvist tvingades kröka rygg två gånger. Matchen slutade 2-2. Två veckor senare fick han återigen förtroendet. Sverige mötte stornationen Tyskland och skrällvann med 3-1. "Svenne Berka" gjorde en strålande match och en duell med Tysklands anfallare Edmund Conen kom att bli klassisk: Conen sköt mot Bergqvist som hade tyngden på fel ben.


- Jag bytte fot och lyckades vända i luften och slå ut bollen med ena handen. Conen var inte glad åt det. Han skulle ge igen. Men jag var beredd. Jag såg att han var på gång när jag plockade ner en höjdboll. Jag såg till att komma ner bredbent och satte emot när Conen kom, berättade Sven Bergqvist.
Tysken föll till marken och Sven Bergqvist hade tagit en ordinarie landslagströja. Sverige vann överraskande med 3-1.
Sent på hösten 1935 gick Sven till AIK. Anledningen var att Hammarbys lagledare "Fimpen" Andersson blev irriterad på att Sven missade en del seriematcher när han var på landslagsuppdrag. I AIK hamnade han dock på bänken, petad av landslagets andremålvakt Gurra Sjöberg. Trots att han var petad av Gurra i AIK behöll "Svenne" platsen som förstemålvakt i landslaget. Sommaren 1936 stod han i det svenska målet under OS-turneringen i Berlin. Bland annat vaktade han kassen i en av svensk fotbolls mest överraskande förluster, 2-3 mot Japan. Sven Jerrings referat från matchen är klassiskt:
"Det är obeskrivligt, man tror inte sina ögon. Det kan inte talas om en gång. Det är den underligaste match jag sett. Japaner, japaner. Försvarande japaner. Från sig vilt slående japaner. Japaner som hoppar, japaner som kastar sig. Japaner som fläker sig. Japaner som gör allt för att ge seger åt Nippon. Och svenskar som kämpar redligen men som nu är slagna."
Vid samma OS blev han tillfrågad att spela för landslaget i utomhushandboll, men tackade nej. Han tackade även nej tille tt proffskontrakt med franska Racing Club de Paris. Hade han tackat ja hade han blivit tidernas första svenska utlandsproffs. Till hösten var Sven Bergqvist i stället tillbaka i laget i sitt hjärta, Hammarby.

Säsongen 1936/37 gjorde Bergqvist en strålande säsong. Hammarby vann division II östra, men föll i kvalet till Allsvenskan mot Brage. Scenariot återuppspelade sig säsongen därpå. Hammarby vann återigen tvåan, men föll i kvalet. I seriespelet släppte Sven in blott 19 mål på 18 matcher. Mellan den 31 oktober 1937 och den 13 maj 1938 (fyra seriematcher) släppte han inte in ett enda mål. I kvalet ställdes man mot Hallstahammar. Första matchen spelades på Trollebo i Hallstahammar. Sven Bergqvist gjorde en fantastisk match. Han ägde straffområdet och gjorde flera fantastiska ingripanden. Trots Svens storspel föll Bajen med 2-1. I returen på Stadion blev det 1-1 och Bajen hade återigen missat Allsvenskan. Hammarby kom dock allt närmare Allsvenskan för varje år. Mest tack vare "Svenne Berka".
1938/39 var det äntligen dags. Efter att för tredje året i rad ha vunnit tvåan var Hammarby klart för kval. Där väntade IFK Norrköping. Bajen vann den första kvalmatchen med 3-1 och hade ett drömläge inför returen på Stadion. Där spelade östgötarna ut Söderlaget fullständigt och det påstås att Norrköping hade 95 procent av bollinnehavet. I Hammarbys mål stod dock Sven Bergqvist i vägen för allt. "Svenne Berka" räddade närskott, långskott och frilägen på löpande band och Hammarby vann med 1-0.