Lasse Eriksson ställde sig tidigt i mål. Efter att under en kort tid varit utespelare som knatte i Vendelö IK hoppade Lasse in i målet.
Tolv år gammal kom Lasse till Hammarbys ungdomsverksamhet och bortsett en kort utlandsflytt med familjen var han kvar i Hammarby till senioråldern. 20 år gammal kom A-lagsdebuten. I bortamötet med österrikiska SC Einstadt i Intertoto-cupen fick Lasse, som var bofast i det svenska U21-landslaget, vakta kassen. Einstadt vann dock med 4-1, för övrigt österrikarnas enda seger i det årets Intertoto-cup.

I 1986 års allsvenska var Lasse Eriksson till en början andramålvakt bakom engelsmannen Mark White. Men efter tretton omgångar gav tränare Lars Wass till slut Lasse Eriksson chansen. Då hade White släppt in i snitt 2,1 mål per match. Lasse gjorde en bra allsvensk debut. Bajen vann med 5-1 mot Kalmar och Lasse spelade så stabilt att han tog över platsen som förstamålis. Med Lasse i målet släppte Hammarby bara in 1,2 mål per match.

1987 stod Lasse Eriksson Hammarbys samtliga allsvenska matcher. Bajen slutade sexa och Lasses snitt på 1,2 insläppta per match höll i sig. Den unge Bajenmålvaktens spel var så övertygande att han i början av 1988 togs ut i det svenska A-landslaget. Debuten i blågult kom i träningsmatchen mot Östtyskland på Kanarieöarna. En match som Sverige vann med 4-1. Han lyckades dock aldrig bli landslagets förstemålvakt. Kanske inte konstigt då han konkurrerade med en av Sveriges bästa målvakter genom tiderna, Thomas Ravelli.
1998 blev ett tungt grönvitt år. Lasse Eriksson hade fullt upp i match efter match och tvingades när säsongen var över konstatera att han släppt in 40 mål på 22 matcher. Ändå var Lasse en av Hammarbys bästa spelare den här säsongen. Bajen slutade sist och åkte ner i ettan. För att behålla sin landslagsplats lämnade Lasse Bajen för allsvenska topplaget IFK Norrköping. Det valet behövde han aldrig ångra. Redan under debutsäsongen i Norrköping blev han svensk mästare. Lasse blev stor hjälte efter att ha räddat tre straffar i den avgörande straffläggningen mot Malmö FF.
- Han var ett spöke för oss i alla tre finalmatcherna, det var han som vann SM-guldet åt Norrköping. Han var en levande vägg och räddade tre straffar i den avgörande straffsparksläggningen. Jag var vår ordinarie straffläggare och helt säker på att göra mål. Men Lasse räddade, givetvis, sa Malmös Niclas Nyhlén flera år efter finalförlusten.
Guldet följdes upp med tre raka stora silver (1990-93). Dessutom vann Norrköping Svenska Cupen två gånger, 1991 och 1994.

Under sina år i Norrköping hann han dessutom med att göra två VM-turneringar, utan att spela en enda match. I 1990 års flopp-VM i Italien fick han se sin kollega Thomas Ravelli släppa in två mål per match. Sverige tågade taktfast ur turneringen med resultaten 1-2 (Brasilien), 1-2 (Skottland), 1-2 (Costa Rica). USA-VM 1994 blev ett av Lasse Erikssons karriärs största ögonblick trots att han inte spelade en minut. Sverige tog en överraskande bronsplats (efter Brasilien och Italien) och Thomas Ravelli var tuneringens bästa målvakt. Totalt spelade Lasse Eriksson 17 landskamper, men han var uttagen i den svenska truppen ett 60-tal gånger.
- Jag hade velat spela fler tävlingslandskamper. Det fanns tillfällen när jag var bättre än Thomas Ravelli men inte fick spela, särskilt efter VM -90, som var misslyckat samtidigt som jag spelade bra i ett starkt Norrköping. Men det går heller inte säga att Tommy Svensson gjorde fel med tanke på resultaten, har Eriksson sagt i en intervju med DN.

Lasse Eriksson blev kvar i IFK Norrköping till och med 1995 och missade aldrig en match. Under fyra månader lånades han därefter ut till belgiska Royal Charleroi Sporting Club. Belgarna vill dock inte köpa loss Eriksson, som i stället hamnade i portugisiska storklubben Porto. I Porto var Lasse Eriksson mestadels bänkad. Totalt blev det ett femtontal matcher i Porto, som blev mästare båda säsongerna som Eriksson var där. Sommaren 1997 mötte Porto Hammarby i en träningsmatch på Söderstadion. Matchen var en del av Bajens 100-årsfirande. Men Lasse Eriksson fick inte stå i sin återkomst till Söderstadion.
- Tråkigt, säger Lasse. När jag inte skulle vara med och värma upp en timme före matchstart, då förstod jag att jag inte var aktuell. Och tio minuter före matchstart bekräftades detta. Det finns ingen nostalgi, här inte, sa Lasse, till Dagens Nyheter.
Till Expressen sa han:
- Vilken underbar stämning det är på Söderstadion, jag får gåshud.
Division I-klubben Hammarby besegrade Porto med 2-0, ett Porto som för tillfället låg på tionde plats på FIFA:s ranking över världens bästa klubblag.
Sommaren 1998, efter tio år i andra klubbar, återvände Lasse Eriksson till Hammarby.
- Det var inte det bästa ekonomiskt. Men Hammarby kändes rätt i hjärtat, det är ju i praktiken min moderklubb. Nu vill jag vara med och hjälpa Hammarby att ta ett SM-guld, sa Lasse till Expressen efter att övergången var klar. Hammarby ledde Allsvenskan när Lasse Eriksson kom till klubben. Målvakten Per Fahlström hade gjort en strålande säsong och tränare Rolf Zetterlund valde att fortsätta med Fahlström säsongen ut. Bajen slutade till slut på tredje plats, den näst bästa placeringen i klubbens historia.

Inför 1999 års säsong lämnade Fahlström Bajen och Lasse Eriksson tog över som förstemålvakt. Redan i Allsvenskans andra omgång skadade sig Eriksson och missade fyra omgångar. Bajen förlorade samtliga matcher och låg efter sex omgångar sist med fyra poäng. Från omgång sju var Lasse tillbaka i målet och stod resten av matcherna 1999. Hammarby lyckades dock inte följa upp succén från 1998 och slutade på tionde plats. Även 2000 var ett mellanår för Hammarby. Bajen slutade åtta, men Lasse Eriksson gjorde en mycket bra säsong och stod samtliga matcher. Detta skulle ha blivit slutet på hans karriär. Men när Bajen stod utan pengar att köpa en ny målvakt för samtidigt som unge Erland Hellström , son till legenden Ronnie, ansågs vara alldeles för grön tänkte Lasse om. Han gav Bajen ett år till.