Det har funnits många hjältar och idoler på Söder. Men bara en gud. Svensk fotbolls störste artist har han kallats: legenden och liraren Lennart "Nacka" Skoglund.

Karl Lennart Skoglund föddes på Allmänna BB i Stockholm på julafton 1929 och växte under fattiga förhållanden upp med sin familj på Katarina Bangata 42, på Södermalm. Snabbt skulle han börja älska att "joxa med trasan", som det hette på söderslang. Smeknamnet "Nacka" fick han redan som 8-åring då han alltid följde med sin äldre bror "Jojje" på hans pakethållare ut till Finnboda varv i Nacka för att se honom träna och spela fotboll.

14 år gammal, 1943, fick han äntligen debutera på klubbnivå. Under ett par år spelade han för IK Stjärnan innan Hammarby fick upp ögonen för den lilla supertalangen. "Nacka" blev snabbt storstjärna i dåvarande division 3-klubben Hammarby. Efter fyra succéfyllda år i Bajen fick Skoglund ett erbjudande från allsvenska AIK. Dessförinnan hade han blivit uttagen till Svenska Fotbollförbundets träningsläger för Morgondagens Män ute på Bosön. "Nacka" imponerade stort. Bland annat inför ögonen på bland annat AIK:s ordförande Banken Ohlsson.

Lennart Skoglunds tidigare medspelare Leif "Myran" Ekstig har i sin bok "Nacka - ett liv utan gränser" med ett urdrag ur gubben Skoglunds, som "Nacka" ofta kallade sig själv, tidiga memoarer:
– AIK ville att jag skulle lira för dom. Hammarby, som på den tiden hade trasslig ekonomi, begärde 5000 kronor av AIK, men direktörerna i Solna ansåg 3 000 kunde räcka. Gubben Skoglund var värd en slant. Själv blev jag erbjuden 1 000 kronor plus ekipering från topp till tå. Det var mycket för en fattig jobbarkille, särskilt som jag just då var arbetslös.
– Men mitt hjärta var hos Hammarby, som höll på att vinna division 3 för befordran till tvåan. Hammarby behövde mig och där hade jag alla mina goda vänner, som jag delat det mesta med under ett flertal år. Vi var verkligen kompisar, fattiga men glada söderkisar. Och några traktamenten förekom inte i Hammarby på den tiden. Möjligen fick vi en femma per skalle om vi gjort en särskilt skarp match.
Kläder hade tidigare varit ett av Lennart Skoglunds stora intressen och när han i förhandlingar med AIK fått igenom sitt bud om en personlig tusenlapp klämde han till med att en kostym och fräck överrock var önskvärd också.
- Javisst sade Banken Ohlsson.
- Och så en kappa till morsan.
- Javisst, sade Ohlsson.
- Och så en matta där hemma
. - Visserligen, har vi inga mattor på Sörmans herrkläder, men det ska vi nog ordna.
Men den allsvenska sejouren blev inte speciellt långlivad. Lennart gjorde fem allsvenska matcher för AIK och blev mållös. Samma sommar, 1950, blev den då 20-årige Skoglund, som siste man, uttagen till VM i Brasilien. "Nacka" gjorde succé och trots 1-7 mot värdnationen inför 160 000 (!) åskådare knep Sverige till slut en bronspeng efter segrande Uruguay och Brasilien. Världspressen var lyriska över den lille blonde svenskens framfart och efter VM fick han smeknamnet "Den vajande majskolven".

Det var nu söderkisens karriär tog fart på allvar och "Nacka" fick 160 000 för att spela för en av modemeckat Milanos två storlag, FC Internazionale. Redan i Skoglunds andra match väntade en av säsongens viktigaste matcher. Derbyt mot AC Milan. Milan ledde med 2-1, efter två mål av Gunnar Nordahl, en bit in i andra halvek när Lennart Skoglund presenterade sig för sina nya fans. "Nacka" kvitterade och gav Inter-fansen nytt hopp. Strax därpå mötte Skoglund ett inlägg från en medspelare, den ungerska storstjärna Istvan Nyers, och med vänstern dundrade han in segermålet. Efter matchen fick han poliseskort för att kunna ta sig till sin bil. Samma kväll fick han från balkongen till sitt rum på ett av Milanos lyxhotell gå ut och hålla tal för de tusentals italienare som stod utanför och ville hylla Skoglund. "Nacka" som inte kunde någon italienska vid den här tiden försäkte kummunicera med södertugg. Inter-fansen fattade inte ett ord men jublade ändå. Lennart Skoglund var nu kung bland de blåsvarta i Milano. Och skulle så förbli i många år till. Under sin debutsäsong spelade han hela 29 ligamatcher och gjorde 12 mål. 1953 och 1954 fick han var med om att vinna Lo Scudetto, det italienska mästerskapet. Totalt gjorde han 43 ligamål och två i europacupspel för Inter. Efter nio år i Milano fortsatte "Den vajande majskolven" sin karriär i Genua och hos Inters Serie A-rival Sampdoria. Efter ett par säsonger i "Sampa" avslutade Skoglund sin italienska karriär i Palermo på Sicilien. Tiden i Palermo blev allt annat än lyckad. Skoglund hade sett sina bästa år och tvingades bo i ett trist och kalt rum under Palermos huvudläktare. Nej, det var i Inter som Nacka gjorde sig världskänd. När Inters president Massimo Moratti för ett par år sedan talade om Inters historia i en intervju nämnde han "Nacka" som en av de stora:
- I Inters historia återfinns mängder av olika spelare. Alla spelare som burit lagets tröja har varit med om att forma klubbens historia. Sedan finns det givetvis ett antal spelare som varit något särskilt, som har betytt något extra för Inter. Av dessa vill jag framhäva tre specifika spelare, Lennart Skoglund, Antonio Valentin Angelillo och Ronaldo. Skoglund var en spelare som besatt oerhörda kvalitéer på sin tid, han var den som inte följde taktiken utan bjöd på det oväntade.