Att Oden är enögd vet väl de flesta men få vet varför. När Odens bröder Vile och Ve försvann så blev ju Oden ledsen och förtvivlad. Han gick då till Mimer och bad att få dricka en klunk ur källan så han kunde skåda efter sina bröder. Mimer, en grinig, gammal gubbe, krävde något i gengäld. Om Oden slet ut sitt högra öga och la det i källan så skulle han få lov att dricka. Sagt och gjort, Oden slet ut sitt öga, slängde det i vattnet och fick dricka en klunk. Efteråt insåg han att han aldrig behövt dricka av vattnet, hans öga såg allt och mer därtill där det låg på botten av källan.

Odens borg heter Valhall. Den har femhundrafyrtio dörrar och varje dörr är så bred att åttahundra man kan passera i bredd. (det ger en aning om hur stort Valhall är). Högsalen i borgen är timrad av spjutskaft. Borgen har också ett torn som heter Lidskjalv och där uppifrån har man en vidunderlig utsikt över världen. Ibland besökte Oden människorna och då gick han klädd i svart, bredbrättad hatt och blå kappa. Ibland så red han på sin åttafotade häst Sleipner och bar sitt spjut Gungner i högra handen. På den vänstra armen bar han en guldring som heter Draupner. Den ynglar av sig med åtta likadana ringar varje natt.

När Oden tyckte att människorna blivit för många och bråkiga så kastade han sitt spjut i ren ilska och då blev det krig i Midgård (människornas värld). Oden övervakade dessa krig och bestämde vilken sida som skulle vinna och förlora. När speciellt tappra krigare dog i fält så såg han till att få hem dem till Valhall. De som hjälpte honom med den uppgiften var en här av kvinnliga krigare, Valkyriorna, som osynliga deltog i människornas krig. Valkyriorna utsåg vilka som skulle till Valhall och fick med sig dem innan de hann sjunka ner till Hel i dödsriket. Valhalls krigare gick under benämningen Einhärjar. Idavallen hette det fält där Einhärjarna övade i krigskonst hela dagarna.

Alla dessa krigare krävde förstås mat och dryck i mängder så Oden anställde en kock vid namn Andrimner. Han hade med sig en kittel som hette Eldrimner. Varje morgon slaktade Andrimner en galt som hette Särimner och tillagade köttet i Eldrimner och på kvällen blev galten hel igen så att den var färdig att återigen slaktas nästa morgon. För att släcka krigarnas törst så hade Oden en get som hette Heidrun och från hennes juver rann oavbrutet en ström av starkt och gott mjöd.

"Särimner är ingen gris. Det är en missuppfattning från 1800-talet.
Andrimner, eldrimner och särimner är elementen luft, eld och vatten (sjö-rimner). Det finns ingen gris som blir slaktad på kvällen för att uppstå på morgonen.

Ingenstans finns detta beskrivet i de gamla skrifterna. Däremot kan Tor göra så med sina bockar. Han kan slakta och äta Tanngrissner och Tanngjostnir på kvällen och lägga in benen i skinnet, så står de upp som levande nästa morgon. Detta finns noga beskrivet. Ej Särimner, dock."

Oden betyder "Den Rasande".

Loke är kanske den mest mytomspunne gestalten i den fornnordiska mytologin. Han tillhör jättarna, men räknas till asarna eftersom han är blodsbroder till Oden.

Loke är gift med Sigyn, och tillsammans har de två söner; Narfe och Nare. Med jättekvinnan Angerboda har han Fenrisulven och Midgårdsormen. Loke äger ett par skor som tar honom genom luft och över vatten.

Loke är Tor och Odens ständiga följeslagare på deras vandringar Loke är vacker, men också svekfull, slug, listig, full av lögner. Loke innehar förmågan att byta gestalt. Ofta ställer han till problem för gudarna, men lika ofta hjälper han dem ur sina problem. Det är Loke som förorsakat ljusets och vishetens gud Balders död.

Loke betyder "Spindeln".

Tor, med sitt röda skägg, är Odens äldste son och den starkaste guden. Han beskrivs som mycket temperamentsfull, men ständigt rättvis. Tor är gift med Siv och tillsammans har de barnen Mode, Magne och Trud. Tor är böndernas beskyddare och får ofta utkämpa tuffa slag med jättar för att försvara Midgård och Asgård.

Tors största fiende är dock Midgårdsormen som han en gång, enligt sägnen, fångade med hjälp av en jättelik krok agnat med ett oxhuvud. Profetian säger att Tor och Midgårdsormen skall döda varandra vid Ragnarök.

Tor är också åskans och de fria männens gud. Som åskans gud färdas han över himlavalvet dragen i sin vagn av bockarna Tanngnjost och Tanngrisner.

Tors vapen är hammaren Mjölner, som bringar blixtar och dunder när den svingas, samt bältet Megingjord som ger Tor hans styrka. Tors hammare Mjölner har blivit en universell symbol för asatron.

Tor betyder "Dundraren".

Brage kallas också den långskäggige asen. Han är gift med Idun och troligen son till Oden och jätten Suttungs dotter Gunnlög.

Han är ordets, vältalighetens och, tillsammans med Oden, skaldekonstens gud. Han är också berömd för sin stora visdom och sina myckna kunskaper.

När trollkarlen Ägir besökte Asgård var det Brage som berättade för honom om händelser ur asarnas historia och om skaldskapandets svåra konst (Skaldskaparmål).

Tyr hörde också till de stora och mäktiga gudarna. Frågan är om inte Tyr var den allra modigaste av gudarna. Det var han som vågade gå med mat till Fenrisulven. Det var också tack vare honom man kunde binda ulven. Sedan den dagen har han bara en hand.

I gamla tider kunde man säga till någon att han var modig som Tyr och det var ett högt beröm. Tyr var liksom Oden en stridens gud, men han var samtidigt tingets och rättens gud. Tinget var den tidens riksdag.

Tyr kallades också Tir och från honom har vi veckodagen tisdag.

Balder är en Oden och Frejas söner. Beskrivs ofta som den vackraste, godaste och mest populära av asagudarna. Hans skönhet och goda vilja gjorde att det spreds ett ljus runt honom och alla som såg honom blev genast förälskade i honom. Ingen i hans närhet ville honom någonting ont. Balder dog just för att gudarna försökte beskydda honom och Balder är mest känd genom sägnen om hans död:

Balder bodde tillsammans med sin fru Nanna i gården Breidablick. De var lyckliga med sin tillvaro, men flera nätter i rad så drömde Balder att någonting ont skulle hända honom. Han berättade om drömmen för alla de andra gudarna. Odens fru Freja gav sig genast ut i den stora världen ocht alla växter och djur fick lägga en ed om att de aldrig skulle såra Balder. Alla gav de sitt ord till henne, eld, vatten, järn, stenar, träd, fåglar, ormar, sjukdomar och gifter. I och med de eder som lagts blev Balder osårbar och gudarna brukade roa sig med att använda sina krafter mot Balder. Man skjöt pilar, slungade stenar och gav honom gift, men ingenting skadade honom.

Loke, som hört talas om Balder, klädde ut sig i kvinnokläder och begav sig till Frejas salar. Han prisade Balder mycket och frågade Freja om verkligen allting har lagt en ed. Loke fick då till svar: "Öster om Asgård växer en liten telning som heter mistel. Den syntes mig för späd att taga ed av." Loke begav sig med en gång till misteln. När han återvända till Idavallen, träffade han på den blinde Höder. Loke lurade Höder att skjuta en pil av mistel och Balder föll ner död på marken.

Balder betyder "herren".

Vid Heimdalls födelse måste de ha gått egendomligt till. Han var nämligen son till nio systrar som alla var jungfrur. Heimdall är gudarnas väktare och han bor vi bron Bifrost. Han ser till att ingen jätte kommer över bron.

Heimdall har en utmärkt hörsel, han hör hur gräset växer och han hör hur ullen växer på fåren. Han ser också mycket bra, hundra mil bort även om det är mörkt.

Sover gör han lika litet och lätt som en fågel. Heimdall äger en lur som heter Gjallarhornet. När han blåser i det hörs det över hela världen. Det är han som skall blåsa till Ragnarök.

"Att Heimdall sägs ha 9 mödrar som alla är jungfrur är av den enkla anledningen att det finns 9 jättinnor som vrider den enorma kvarnen Grotte, i vilken köttet av Ymer males när jorden skapas - och ur gnistorna som kommer ur kvarnen föds Heimdall - den heliga eldens Gud. Han är för övrigt parallell till Agnir, den vediska motsvarigheten, som också är den heliga offereldens Gud."

Frej var fredens och fruktbarhetens gud och högt älskad av alla människor. Om vårarna tog man gärna ut hans bild och bar den runt åkrarna för att han skulle välsigna grödan och ge god skörd.

Man bad till Frej att djuren skulle bli fruktsamma och man bad om regn när man hade torka. Men främst bad man om fred. Frej ägde det märkliga skeppet Skidbladner som dvärgarna smitt.

Det skeppet hade alltid medvind. Så fort man hissat seglen kom vinden från rätt håll. Det var så stort att alla gudarna rymdes ombord och de var många. Fast skeppet var så stort kunde det vikas ihop som en näsduk.

Genom dvärgarna fick Frej också sin kära galt, Gyllenborst. Den sprang bättre än en häst och dess gyllene borst lyste upp de tätaste mörker.

Frej kallades också Fröj eller Frö. Han har fått ge namn åt vår fredag.

Idun hette en av de kvinnliga gudarna i Asgård. Hon var gift med Brage som var Skaldekonstens Gud. Idun hade ett skrin där hon förvarade äpplen. Det var inte vilka äpplen som helst utan livets äpplen.

När man bet i ett sådant äpple blev man ung på nytt. Det var Iduns äpplen som gjorde att gudarna höll sig evigt unga. Så fort de började åldras gick de till Idun. Hon låste upp sitt skrin och bjöd dem av frukten. Äpplena var alltid lika många. När någon ätit ett äpple fanns där strax ett nytt.

Freja är kärlekens och fruktsamhetens gudinna, men har även andra funktioner, som t ex att vara krigets och kampens gudinna.

Freja har även gått under många andra namn, som t ex: Syr, Gefn, Fru och Hörn, i Krigshärens fält, (Frejas boning) tar hon emot soldater som blivit dödade i strid.

Freja var under en tid gift med sin bror Frej och efter Frej gifte hon sig med den mytomspunne Od. Troligtvis var Od densamme som Oden.

Halssmycket Brisingsamen ägs av Freja. Detta smycke gjordes av fyra dvärgar och som betalning för smycket sov Freja en natt med varje dvärg.

I vissa samanhang kallas Freja för Vanadis. Detta beror på att hon var den främste bland alla vaner, ett gudasläkte som förknippas med fruktbarhet. Ofta framställs hon som härskarinna över alla vaner.

Njord ("kraft", "styrka"), fornvästnordiska Nj?rðr, var en av vanerna och havets och vädrets gud i nordisk mytologi, far till Frej och Freja med sin första, okända hustru, som också var hans syster. Vanerna verkar, till skillnad från asarna, ha tillämpat syskonäktenskap. Njord var uppväxt i Vanheim. Njord bor nu för tiden på Noatun beläget vid havet, enligt Snorres Edda. Njords andra hustru är Skade, en jättinna som är uppväxt i fjällen, som avskyr att vara vid havet och att höra fiskmåsarnas tjut. Under tiden tycker Njord att ulvarnas tjut låter fasansfullt. Därför bor de nu på var sin ort.

Njord, Frej och Freja är de enda vaner som säkert är kända till namn. De sägs i myten ha sänts till asarna som fredsgisslan efter kriget mellan de båda gudasläktena.

Höder, fvn. H?ðr, är i nordisk mytologi en son till Oden och Frigg. Han har många halvbröder, bland annat Tor, Vidar och Heimdall.

Höder är blind och väldigt stark. Han blev lurad av Loke att skjuta sin egen bror Balder till döds med en mistelpil. Frigg hade fått varenda varelse och föremål i hela världen att lova att inte skada Balder. Men hon missade misteln. Därför var misteln det enda som kunde skada den annars odödlige Balder. Trots att Höder lurades till att döda Balder såg Oden till att han fick sona sina brott med döden, och det var halvbrodern Vale som utförde domen. Men i Helheim försonas Balder och Höder, och då Ragnarök är över kommer de tillbaka till livet för att bebo gudarnas boning. Man skall akta sig för att åkalla Höder, för nu för tiden tänker han sig noga för innan han ger någon sitt blinda bistånd. Höder betyder "krig".

Vale ("han som påstår") är en gud i nordisk mytologi och är son till Oden och Rind. Han var förutbestämd att hämnas guden Balders död genom att dräpa hans baneman, guden Höder. Vale är djärv i strid och en mycket bra bågskytt. Han är en av de få gudar som kommer att överleva Ragnarök och tillsammans med halvbrodern Vidar ta över Odens sysslor.