född 21 mars 1685 i Eisenach, död 28 juli 1750 i Leipzig, var en tysk kompositör

född 23 februari 1685 i Halle, Sachsen, Tyskland, död 14 april 1759 i London

Sir Isaac Newton, född 4 januari 1643 (25 december 1642 enligt g.s.) i Woolsthorpe-by-Colsterworth, nära Grantham i Lincolnshire, död 31 mars (20 mars enl g.s.) 1727 i London

född 23 maj 1707[1], död 10 januari 1778

27 januari 1756 i Salzburg, nuvarande Österrike, död 5 december 1791 i Wien

Johan Peter Lewenhagen, född 1770, död i Norrköping 31 januari 1832, var en svensk skådespelare och teaterdirektör.

Han var på 1780-talet skådspelare i Gemenasiska Sällskapet i Comediehuset i Göteborg. 1793 blev han ledare för Carl Gottfried Seuerling sällskap, men tvingades sluta hösten 1795; han hotades med tillståndsindragning sedan han under pausnumren på Egges teater i Norrköping spelat Marseljäsen, samt tonsatt en rojalistisk sångs med denna melodi, varför han och pjäsförfattaren, en fattig präst, förvisades från staden, och vid Seuerlings död 1795 tog Margareta Seuerling över som truppens direktör.

29 december 1795 debuterade han (som debutant utan att få sitt namn avslöjat) som Moritz Frisenhjelm i Den besynnerlige på Munkbroteatern i Stockholm, där han räknades som en av de större talangerna. Bland hans roller nämns Allbrand i Redlighetens seger öfver förtalet, Etterbom i Brodertvisten och Gripman i Bröllopsgåfvan.

Då Munkbroteatern stängdes 1799 bildade han ett eget sällskap, som är välkänt i teaterhistorien. 1802 uppträdde han i Göteborg med Gustav Åbergsson, Vincent Fredriksson och Ambrosiani och Bautain frånb Kungliga Baletten.

1812 anställdes han vid Dramaten som sufflör och 1814 som skådespelare. Han slutade 1817 och blev bryggare i Malmö, Nyköping och 1823 i Norrköping.

Han var (för andra gången) gift med skådespelaren Maria Kristina Björling (1775-30 augusti 1811), som debuterade som grevinnan i Baron kammarjungfru hos Stenborg 8 december 1795 och spelade bla Louison i operetten Julie, fru Svedenström i Västinidefararen, grevinnan i Figaros bröllop och Fransiska i Minna von Barnhelm. Han var fosterförälder åt Inga Norbeck.

Wrong picture though...

Margareta Seuerling, född 1747, död 1820, var en svenska skådespelare och teaterdirektör, verksam i Sverige och Finland.

Margareta Seuerling var dotter till skådespelarna Peter Lindahl och Margareta Maria Fabritz, som båda arbetade på Bollhuset vid Slottsbacken under den period 1737-1753 då de första svenska skådespelarna arbetade där.

År 1753 avskedades den svenska teatergruppen och skingrades; ena häften uppträdde på mindre ställen i Stockholm, andra halvan reste omkring på landsbygden som ett kringresande teatersällskap under hennes fars ledarskap som direktör, och hon uppträdde i sina föräldrars trupp redan som barn; från 1760 var truppen nästan bofast i Göteborg och introducerade därmed teaterliv i denna stad, som då inte hade någon teater.

År 1768 gifte hon sig med den tyske skådespelaren Carl Gottfried Seuerling, som övertog hennes föräldrars trupp som direktör, och de fortsatte turnera. De var populära, och hennes man uppförde många internationella skådespel; 1776 var hon den första svenska Julia i "Romeo och Julia" på Egges teater i Linköping, men de hade ofta ekonomiska problem och personalbrist - ibland fick de till och med använda dockor i rollerna under föreställningarna.

År 1792 drog sig maken tillbaka på sin gård Åby utanför Örebro tillsammans med Margaretas föräldrar; han överlät truppen åt aktören Johan Peter Lewenhagen från Göteborg, men denne hotades med tillståndsindragning sedan han under pausnumren på Eggerska värdshusteatern i Norrköping spelat Marseljäsen, samt tonsatt en rojalistisk sångs med denna melodi, varför han och pjäsförfattaren, en fattig präst, förvisades från staden, och vid Seuerlings död 1795 tog Margareta Seuerling över som truppens direktör och reste till Finland, där konkurrensen var liten och där hon turnerat tidigare med sin man; här tillbringade hon resten av sin karriär, och hon var en av få som drev teaterverksamhet överhuvudtaget i Finland under denna tid. Hon hade sju barn och var bland andra mor till den blinda musikern och sångerskan Charlotte Seuerling, som gjorde stor succé i Stockholm 1809 och som uppträde i sin mors trupp. Margareta och hennes trupp stannade i Finland då det blev ryskt 1809.

År 1811 hotades Margareta och hennes trupp av bankrutt, och hon och hennes dotter placerades då under beskydd av den ryska änkekejsarinnan Maria Feodorovna. Hennes dotter Charlotte reste till Sankt Petersburg där hon fick en plats vid Institutet för blinda, och Margareta pensionerade sig 1813.

Wrong picture though..

24 (13) januari 1746, död 29 mars 1792 (mördad), svensk kung från 1771. Son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen, far till Gustav IV Adolf, bror till Karl XIII. Kusin till Katarina II av Ryssland.

Gift 1766 med Sofia Magdalena av Danmark (1746-1813). Grundade som kung städerna Tammerfors (1779) och Östersund (1786).

Jacob Guntlack, född 1744, avrättad genom hängning den 16 januari 1771, frihetstidens störste tjuv och bedragare. [källa behövs] .

Jacob Guntlack var son till sprutlagaren och skomakaren Abraham Guntlack och hans hustru Maria. Hon förgiftade sin man för att kunna vara med sin älskare [källa behövs] , gardisten Falker. Efter mannens död uppmanade Maria Falker att döda sin fästmö pigan Ulrica Schultzdotter. Jacob hörde dem samtala om detta och angav dem, men det sades att Jacob kom med falsk angivelse och han agades hårt med ris framför rätten. Falker och änkan Guntlack överbevisades så småningom och avrättades. Falker i mars 1758 och Maria Guntlack påföljande höst då hon fött sitt väntade barn.

När Jacob var i 15-årsåldern flydde han till Norrland och arbetade där några år, bland annat hos landshövdingen Örnskiöld. Han återvände till Stockholm på 1760-talet och utförde några skickliga stölder och innan han var 23 år fyllda fick han straffarbete i spinnhus.

Jacob Guntlack lyckades rymma från Vaxholms fästning och andra fängelser och anstalter i Stockholm. Till slut blev han dömd till 15 års straffarbete på Sveaborgs fästning. Därifrån lyckades han rymma och lurade en godtrogen ämbetsman så att han fick falskt pass. Därefter åkte han runt i Finland och gjorde några mindre stölder innan han återvände till Stockholm för några fler uppmärksammade stölder, men aldrig några våldsbrott.

När han till slut sattes i Smedjegårdens häkte skrev han sin självbiografi, Den uti Smedjegårds-häktet nu fängslade ryktbare bedragaren och tjufwen Jacob Guntlacks lefwernes-beskrifning, af honom sjelf författad. Biografin trycktes i Stockholm år 1770 på Kongl. Tryckeriet. Åtminstone påstås han själv ha skrivit den, men det är inte belagt.

Jacob Guntlack hängdes på galgbacken vid dagens Hammarbyhöjden utanför Stockholms södra tullar inför tusentals människor.

Yeeees... not my fault Google showed this picture for my teamhero. A bit odd but I guess he has done characters from the 18th Century as an actor.

Karl XII, född den 17 juni 1682, död den 30 november (11 december n.s.) 1718, var kung av Sverige från 1697 till sin död. Han är tillsammans med Gustav II Adolf Sveriges mest kände "krigarkung". Han var son till Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä., bror till Ulrika Eleonora d.y. och kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp (se vidare Karl XII:s antavla).

Marie Baptiste, född Dumont i Bordeaux i Frankrike, också känd som Marie le Prévost (eller Prevot), död efter 1780, var en fransk skådespelerska och sångerska verksam i Sverige. Hon var den kanske mest populära utländska skådespelerskan i Sverige på 1750- och 1760-talen och den mest framträdande under den franska teatertiden under frihetstiden 1753-1771.

Marie Dumont föddes i Bordeaux och tillhörde den franska teatertrupp som 1753 hyrdes in av drottningen, Lovisa Ulrika av Preussen, för att ersätta den svenska truppen, då drottningen var intresserad av teater men endast fransk sådan. Truppen, Sällskapet Dulondel, engagerades från Köpenhamn, där den hade uppträtt under ledning av Jeanne Du Londel och Pierre de Laynay. Laynay hade under våren vistats i Stockholm för att förhandla som truppens ombud. Truppen innehöll först tolv personer, sex av vardera kön, som efter en bråkig säsong med den svenska truppen fick Bollhusteatern reserverade för sig 1754. De ställdes först under översikt av Fredrik Hastfehr Wilhelm, som i november 1754 byttes ut mot överintendenterna Cronstedt och Adelcrantz. Truppen var mer eller mindre en hovtrupp, som följde det kungliga hovet och spelade offentligt i Bollhuset vid Slottsbacken på vintern och i teatern vid Drottningholm på somrarna.

År 1756 reste Louis Du Londel till Haag för att rekrytera nya medlemmar, och anställde 8 st, av vilka den viktigaste var Marie Dumont. Hennes artistnamn var Mademoiselle le Prévost, och hon fick namnet Baptiste då hon år 1754 gifte sig med en annan medlem av truppen, Jacques-Baptiste Anselme (f.1732), vars artistnamn var Monsieur Baptiste; han var 1773-1786 hovkapellist.

Truppen präglades av strängt reglerad hierarki. Madame Baptiste var truppens primadonna. Hon skulle enligt anställningskontraktet spela förstaroller inom alla genrer; tragedier, komedier från Comédie Francaise och Comédie-Italienne, opéras comiques samt rôles travestique inom dem, medan maken skulle spela andraroller. Hon sjöng även vid konserter på Riddarhuset.

Det var Baptiste som rusade ut på scen mitt under öppningen av femte akten under föreställningen på drottningens namnsdag 25 augusti 1762 och slog larm då den första Drottningholmsteatern började brinna; publiken trodde först att det var en del av pjäsen då hon kom utrusande på scenen; Knut Henrik Leijonhufvud beskrev i ett brev till Carl Gjörwell; " Fjärde akten var redan spelt till ända och orkestern gjorde en musik...Äntligen gavs med det vanliga klapp på teatern tecken till tystnad; och i detsamma kom madame Baptiste springande mitt igenom teatern och gjorde en geste, som utvisade all hennes bedrövelse; ingen trodde annat än att det hörde till pjäsen. Han, som då fann, att det tecknet ej hade gjort nödig verkan var den enda som åter hade den resolution att komma in och då sade hon endast med halvkväda röst, Le feu- och sauverade sig strax. En piga, en pojke och två personer "af arbetsfolcket" dör i branden. Skådespelarna förlorar allt eftersom deras bostäder fanns inrymda där.

Hon var från 1758 mor till Marie Louise Marcadet, som också tillbringade sin karriär vid den svenska teatern. Då truppen avskedades 1771 turnerade familjen i Europa men fick inget fast engagemang och återvände 1776 till Sverige, där paret ville starta en scenskola med dottern som lärare. Det realiserades aldrig, men dottern skulle bli en av den svenska teaterns stora stjärnor och åtog sig 1789 elever. Paret Baptiste medverkade vid sin återkomst i franska pjäser för hovet: julen 1776 skriver Fersen: "alla aftnar gavs en fransk comedie, af den under saling konungen formerade franska skådespelaretrupp, som efter truppens upplösning nedsatt sig i Stockholm och som tillökades med några franska dansörer från den svenska opera-personalen." Dess viktigaste medlemmar var 1778 paret Baptiste med dotter, Chatillon, Mme. och Louis Frossard, Francesco Uttini och Louis Gallodier; när Déricourt och Jean-Rémy Marcadet blev medlemmar 1780 sade kungen att endast paret Louis Du Londel och Marguerite Morel, (som då var i Paris) fattades för att kunna spela riktiga pjäser.

En annan bemärkt kvinnlig skådespelare från samma trupp var sångaren och dansaren Marguerite Morel, gift med Louis Du Londel, som var premiärdansös och en tid hade ett förhållande med kung Adolf Fredrik, och Elisabeth Soligny, som debuterade 1764, beundrades för sin skönhet och grace, var älskarinna åt både Arvid Horn och Henrik Johan von Düben och blev både premiärdansös och balettmästare, och Jeanne Louise Dulondel, som undervisade Sofia Albertina i fransk etikett, blev hovets gunstling med egen vagn, påklädare och förmåner.

Den franska teatertruppen avskedades av Gustav III 1771. Det sades om det franska sällskapet att de lärde Sverige älska det graciösa franska sångspelet och den samtida moderna teaterkulturen; historiskt har de blivit ihågkomna mest för att de körde ut den första svensk teatern från Stora Bollhuset för att ersätta den med en teater som var tillgänglig bara för de som förstod franska, men de hade inspirerat till den höga nivå som så småningom resulterade i skapandet av Kungliga teatern (Operan) och Dramaten.

Obviously the wrong picture...